Saknaden slår till.

Det är svårt att förstå att det har gått 10 månader sedan mamma gick bort. 
Endel födelsedagar är förbi, för första gången utan mamma lika så jul och påsk.
Vissa dagar gnager saknaden efter mamma mer än vanligt.

I förrgår städade jag bort schalar och hittade några jag fått av mamma ,kunde inte låta bli att dofta på dem.
De doftar fortfarande av henne.
Doftade mamma.

Där stod jag då som ett fån igen och böla med näsan i mammas schal. Jag saknar henne så oändligt mycket varje dag.

Ibland dyker tanken fortfarande upp att jag ska ringa henne.
Som när jag fick jobbet som värdinna. Tror att mamma skulle ha blivit så glad.

Något mindre proffsigt var ju att jag även  lyckades börja böla efter jobbintervjuen då min nuvarande chef frågade hur det är efter min mammas död.
Jo tjena bara, där stod jag då och böla å snyfta med snoret rinnande.
Kände mig ytterst proffsig. Not.

Jag vet att hon oroade sig över mig och hur jag skulle klara mig.
Som om hon inte skulle haft nog med sig sjäv. 
Nu kan jag inte säga det till henne men ; Mamma, du behöver inte oroa dig jag klarar mig, allt är okej.

Något som gör mig exstra ledsen är att mina yngre syskonbarn inte kommer att få priviligeriet att lära känna henne, att de inte kommer få uppleva vilken fin mormor/farmor de hade.

Det rör så i mitt hjärta då min systers yngsta dotter säger "Min söta lilla mommo" när hon till exempel ser ett foto av sin mommo eller jag och min syster pratar om mamma.
Önskar då att hon skulle fått ha sin söta lilla mommo hos sig.
Att de alla skulle fått ha det.
Att vi alla skulle ha fått ha henne kvar.


Mamma, du fattas mig <3



Over and out.
Peace !
// Trollungen




Vissa människor är inte kloka.

Igår mitt på dagen skulle Aylas ägare komma till Tavast och testa att rida Ayla för vår veterinär Minna för att visa henne hur sjuk Ayla är och prata med Minna.
Minna hade föreslagit att ägaren skulle ringa till Jaana på kliniken, eftersom hon själv anser att Jaana har långt mer erfarenhet av hästar än hon själv och så Jaana skulle få förklara åt ägaren hur situationen är, vilket ägaren inte gjort .

Då jag var in på facebook vid 1 tiden så var jag taggad i ett foto där Ayla stod i en transport .

Visserligen var inte helt oväntat från min sida att hon skulle ta hem henne eftersom tonen i meddelandena inte varit de trevligaste sen jag skickade om veterinärutlåtandet Jaana gett.
Efter att jag skickade meddelandet om det den 4 april åt henne tog det 10 (!!!) dagar innan hon ides svarade på det.
Saken var inte heller den att hon inte var in på FB utan hon svarade helt enkelt inte....

Som sagt efter diverse mindre trevliga pm här på FB så sa jag åt henne att hon kan ju ta hem Ayla och föra henne till klinik och undersöka henne då hon inte tycker jag kan sköta hästen och om hon inte tror på vad två veterinärer och en equiterapeut SOM HAR undersökt Ayla säger och att jag kommer att följa veterinärens order att rida henne i terräng och träna markbommar (utelämnade att Tainio sa att hästen blivit fel riden...)
Det föll ju givetvis inte i god jord så att säga men hon kunde ju meddelat att hon tar hem henne och inte säga att hon kommer och ska testa henne själv och pratar med Minna ...
Ägaren kom redan halv 11 till Tavast och åkte en stund senare , utan att träffa eller prata med Minna.
Däremot pratade hon med Gunilla som låssades att hon inte visste något om något...
Nu har ägaren som plan för Ayla att köra in henne och börja köra med henne så att hon inte måste använda ryggen...
Jaaha jyst he....

På torsdagkväll kom det ett meddelande om att en av hennes vänner sett en filmsnutt av Ayla där jag rider henne på sidan "As Seen Through Horses' Ears" och var så fundersam och Heli tyckte det inte var passande att jag lade upp en film där jag rider Ayla.
Jag frågade då varför det inte var passande eftersom det också finns andra filmer på min sida där jag skrittar henne och ett ton med foton.
Fick som svar att nej det är inte passande och att hon måste ju förklara åt sin kompis varför jag rider...
Jaha??
Skrev då åt henne att om hennes kompis funderat över något hade det enkelt varit att lägga in en kommentar under videon så svara jag gärna och att inte behöver väl hon förklara något annat än vad veterinären sagt och att hon själv blivit meddelad att jag kommer följa veterinärens direktiv. .

Nåja.
Summan av kardemumman så åkte Vilda Vackra tillbaka till Oulu.
Visst skär det i hjärtat att hon åkte men för min sinnesfrid är det bäst så här.
Ägaren har ju sparat in stallhyra på 5250 € tack vare Gunillas goda hjärta och min snällhet eftersom jag fått jobba lite i stallet (och betalt lite stallhyra då jag jobbade med bra lön) för Aylas uppehälle och ägaren inte behövt och inte har betalat något.
Jag har färdigt varit snäll .
Kommer inte att hända igen.
Aldrig.

Fotot här nedan är från i torsdags där ni ser en mycket plågad Ayla som springer undan smärta.
 
 
 
 
 
Over and out!
Peace ♥♥