; Trollungen -

Still miss you like crazy <3

jun 29, 2016 / 0 kommentarer
3 år.
För mig är saknaden lika stark nu som då, saknade känns starkare än sorgen.
Sorgen är för att hon inte får vara med oss ,för att vi inte får ha henne hos oss och för att hon inte får uppleva allt det hon älskade. 
Hon lämnade ett enormt tomrum efter sig..
Ett tomrum som ingen någonsin kan fylla.
 
Saknar dig något enormt mamma !
Mamma, det här är dagen sång , Full volym där uppe bland molnen nu bara ♥
 
 
 
 
With all my love // Trollungen
 
Over and Out
Peace ♥♥
Läs mer

Ett ljus för mamma <3

okt 31, 2015 / 1 kommentarer
Nykarleby gravgård är som allra vackrast under alla större helger, som idag på allhelgona när det brinner tusentals ljus på gravarna.

Syster och jag ska gå till mamma om en stund för att
tända ett ljus på hennes grav.

Jag saknar henne något innerligt varje dag.
Önskar så att hon skulle fått vara kvar hos oss.
Att hon skulle fått se sina barnbarn växa upp och att de skulle fått växa upp med sin mormor/farmor, lära känna en av de klokaste personerna jag känt.
Fått uppleva hennes kärlek och hela hennes person.
Att hon skulle fått träffa Jimmies och Tanjas lilla prinsessa.

Många minnen av mammas sista tid skulle jag inte vilja minnas. Nog henne men inte allt runt omkring.
Men mycket hellre skulle jag minnas henne som hon var före hjärntumören.
Minnena från "före" har en tendens att skuggas över av minnena av tiden när mamma var sjuk.
Att se sin mamma ändras är så svårt, man står där bredvid och kan inget göra.
Inte hälpa och inte lindra hennes smärta.

Ögonblicket när jag kommer in till Bädden och en ambulansförare sitter på mamma i sjukhussängen och ger hjärtmassage spelas på repet i min hjärna.
DET kunde jag varit utan.

Känslan av hjälplöshet då mamma tyckte att hon var en börda för oss.
När hon satt i sin rullstol och grät för allt hon förlorat.
Att tvingas städa ur hennes lägenhet och ha henne att välja vad hon ville spara, när vi egentligen alla visste att hon aldrig skulle få flytta i eget hem igen.
Att behöva ha henne att skiljas från alla sina älskade minne och saker.
Att behöva ha henne att flytta från sitt HEM.
DET kunde jag också levt utan.

De 5 dagar på onkologiska i Vasa när läkarna meddelade att de inte kunde göra mer för mamma utan det är döden nästa.
När hon låg och rosslade i sin säng tillsynes okontaktbar.

Ska man se det som tid att ta farväl?
Kanske det, men så upplevde inte jag det,
Upplevde det som hell on earth, att stå där hjälplös och inget kunna göra för henne.

"What dosen't kill you makes you stronger" är ren bullshit.
Jag har inte blivit starkare av att ha de minnena.
Däremot tar det ont att tänka på dem!

Om jag skulle leva om de sista åren med mamma så JA det är mycket jag skulle gjort annorlunda och JA jag vet "så kan du inte tänka" men JO det är precis det jag tänker.

Jag är enormt tacksam för att ha fått ha en så fin mamma, det vet jag att det inte är alla förunnat.
 
Det är såhär jag vill minnas henne.
Klok, stark och vacker.
Ingen smärta , inga epileptiska anfall, ingen sjukdom.
 
 
Jag älskar dej mamma ♥♥
 
 
 
Over and Out!
Peace ♥♥
Läs mer

Två år av saknad.

jun 29, 2015 / 0 kommentarer


Känns fortfarande som det var igår hon gick vidare.
Saknar mamma varje dag ❤️

När saknaden är som värst hjälper det inte med de fina minnena man har kvar !

Mamma
23.03.1949-29.06.2013


Over and out!
Peace ❤️❤️





Läs mer

Den starkast lysande stjärnan.

mar 23, 2015 / 1 kommentarer
Idag skulle min fina mamma fyllt 66 år. Nu firar hon uppe bland stjärnorna. Hon är den stjärnan som lyser starkast på himlen ❤️
Grattis på din dag älskade mamma.



Mamma, jag saknar dej varje dag så det gör ont i hjärtat. 

Over and out
Peace.
Läs mer

Nära,kära, familjen .

dec 23, 2014 / 2 kommentarer
Så här in för julen läser man på var och varannan staus allt folk "måste" hinna göra inför julen,det städas och fejas,bakas och stöps ljus,paket packas in utan tejp (ja för det är på mode nu...som om folk inte har tillräckligt?) "alla" tycks fara omkring som yra höns...
Sen i samma mening kommer det om att man ska ta hand om sina nära och kära.
 
Gör man verkligen det om man är totalt sönderstressad?
Eller så där  annars heller?
 
Kanske alla borde ta och vrida ner tempot lite och verkligen tänka på att ta hand om sina nära och kära istället.
För när de är borta så är det försent.
Då har all julstress ingen som helst betydelse.
Istället gnager en liten tanke hela tiden att man borde gjort mera med sin familj. Gjorde man tillräckligt? Sa jag ofta nog "Jag älskar dej"?
 
Jag hade aldrig reflekterat riktigt på riktigt över , inte heller kunnat föreställa mig, hur det skulle vara att fira födelsedagar och högtider och leva livet utan en nära familjemedlem.
 
Givetvis har jag förlorat både mor och farföräldrar tidigare men en förälder är ,för mig åtminstone, en helt annan sak.
 
NU vet jag.
I år är det vår andra jul utan mamma.
Det svider så i hjärtat att hon inte är med oss längre och jag saknar henne oändligt varje dag.
Hennes närvaro saknas. Det är någon som fattas varje gång det är någon familjesammankomst.
Någon som fattas i vardagen.
Att tända ljus vid hennes grav är bara ledsamt.
 
En sådan liten grej som att se ett plagg i en viss färg ,som man vet hon skulle älskat, i en affär får ögonen att tåras när första tanken är att köpa det åt mamma i julklapp.
De som förlorat en nära anhörig förstår vad jag menar.
 
Kanske det är sak samma om man inte får lagat morotslådan i år eller kanske  paketen utan tejp saknar betydelse egentligen va?
Jag kan lova er, julen kommer i vilket fall som helst.
 
Som en vän till min mor brukar skriva "Ni ska absolut städa köksskåpen till jul! Om ni tänker fira jul i dem."
 
 
 
 
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
 
Nasse galopperar nu på de evigt gröna ängarna och jag har ett stort hål i hjärtat.
Han var en på miljonen, en stor personlighet med sitt underbart gosiga sätt och sitt fjantande.
 
Diagnosen från Nikulan Hevosklinikka den 19.11 blev ju strålbensfraktur.
För alla er som har undrat och funderat (vilket jag fått höra är en del)  så NEJ det gick inte att göra något åt det. TYVÄRR!
Om det funnits minsta chans att han skulle blivit frisk så skulle han för det första inte blivit utdömd av veterinären och för det andra så skulle jag aldrig låtit honom somna in.
 
Även om han i ridningen inte var den mest pålitliga så var han i andra avseenden min drömhäst.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu står det en ny prins i Sams box.
En 5 årig Finnhäst valack.
Oriden men körd.
Jag är helt enkelt dum i huvudet.
Vad tusan tänker jag med liksom...?
 
Jermu tar det piano när han skos.
 
 
 
Fick hem en vädigt lurvig liten häst.
 
Dock inget Rita inte kunde råda bot på.
 
 
 
 
 
 Jermu till vänster med sin halvbror Inkkari
 
Blir nog bra det där.
Typ.
 
Over and Out!
Lots of Love å försök att int stressa ihjäl er.
Peace ♥
 
 
 
Läs mer