Okej, bring it on!

Kasta lite mera skit hit på samma gång liksom.
Det kan sammanfatta förra onsdagen och delar av den restrerande veckan,
 
Det började med ett litet mullrande i söder vilket gjorde att jag drog ur TV:n, modemet , telefonsladden och elkontakterna till tv, tvboxen och datorerna.
 
Det slutade med helvetes smäll så att hela huset skakade.
 
Sen kom ett meddelande om att ringa mannens chef som då meddelade att mannen råkat ut för en liten arbetsolycka...
Jag visste då redan att något hänt (får alltid en speciell känsla i kroppen, varsel eller vad ni vill kalla det).
(min systers kommentar var "Du är nog underlig med det där du")
 
Mannens hand hade hade lämnat lite i kläm mellan en 1000 kg mjölsäck och hörnet på en kubikslåda i järn,
handen gav vika, inte kubikslådan.
Märkligt....
 
Det resulterade ju då i att jag åkte och meddelade svärmor och svärfar och det resulterade ju givetvis i att jag och svärmamm körde till akuten i Jakobstad dit de skulle föra mannen med ambulans.
När vi kom fram och jag frågade den vänliga damen bakom glasluckan om var min man är så hon ut som ett levande frågetecken.
 
Jaha.
 
Det visade sig, efter att damen i fråga ringt Nykarleby HVC,att de beslutat att köra mannen rakt till Vasa.
Men det behövde de ju från HVC inte meddela mig som närmast anhörig. ( Blev allt lite sur där)
 
När vi kom oss från Jakobstad ringde jag akuten i Vasa där jag fick prata med gubben min som sväva omkring på små ljusblå moln och menade att han minsan skulle mata sina djur följande dag...
Jojo mensan.
Risken var ju överhängande.
 
Fick senare på kvällen ett samtal från honom att jag får hämta honom från Vasa.
 
Hämta upp svärmamm och susa iväg i Silverpilen (svärmors Corolla...) mot Vasa.
När vi kör in i Oravais ringer mannens chef och meddelar att de håller kvar mannen på sjukhuset över natten så vi får vända om.
Nu undrar ni säker varför i hela friden chefen ringde... Jo saken var den att mannens telefon blivit utan ström . Damen på akuten i Vasa som tog mannens och mina uppgifter då jag ringde dit och hörde efter honom hade slagit in ett nummer för lite då hon fyllde i mitt telefonnummer så de kunde inte nå mig därvia.
Jag har sen länge hemligt nummer så via 118 kunde inte hjälpa men mannens chefs nummer fick de fram.
 
Tack Rory för att du hade telefonmeddelande service :)
Nåja, det var ju då bara att styra kosan hemmåt igen.
 
Mannans snygga hand, 15 stygn i handen, tummen och lillfingret + en krossad lillfingers topp, armen är också blå enda upp till armbågen.
 
 
Väl hemma kopplade jag i alla sladdar jag dragit ur och konstaterade omgående att åskskyddet,modemet,min telefonladdare, en skarvsladd och tvboxen gått till de sällare elektronikmarkerna.
Jo men tjena nu bara liksom.
Tack blixten.
Not!
 
 
 
På torsdagmorgon ringde mannen om att vi får komma och hämta honom.
Efter att svärmamm fått sitt morgonkaffe styrde vi åter kosan mot Vasa, denna gång kom vi oss fram utan att behöva vända.
Stackars svärmor fick vinglanskåvi (nåt hon brukar få ibland och får medicin mot) påväg till Vasa så hon väntade i bilen medas jag traska iväg efter mannen
Löste ut mannen från avdelning T2 och kommer ner till bilen där mannen konstaterar "Ni har punktering på höger framdäck!".
Jaaahaja....
Svärmamm ska ringa bärgare och hjälp och hennes ljuva svärdotter (jag) får då spel (förlåt svärmamm you know I love you) och säger att hon ska stänga bildörren och ja kanske nåt väl valt fint ord om däckeländet.
Bara att hissa upp kjolarna och byta däck då på Siwas parkering.
Så då lärde jag mig något nytt igen.
Att byta däck :)
Så nemas problemas.
 
Nåja, tror ni att eländet slutar där?
Ha ha ha, tillåt mig småle.
NEJ.
Igår var mannen ner i pannrummet och kontaterar att värmepannans elekronik också krachat efter blixten slog ner hos oss.
Vi eldar inte i pannan under sommaren utan kör på el i vattenboilern så det var ju inget jag tänkte på att kolla,
 
 
Bring it on nu bara, jag är som en såndär leksaksgubbe med rund botten.
I will rise again :) :)
 
Over and out.
Peace ♥♥