Så skönt med en fristad.

Att komma till stallet och få skingra tankarna en stund är så skönt, Sams mjuka gnäggande när han ser mig värmer så i ett ledset och argt hjärta (mer om argt hjärta kommer senare bara jag får samlat mina tankar).
Prins Sam som går som en hund efter mig på vår lilla kvällspromenad.
De andra hästarna som är med Sam i hagen som pockar på ens uppmärksamhet och försiktiga frågor om det möjligtvis råkar finnas något godis åt dem i mina fickor.
Sam som står så nära så nära och slickar på mig.

Ett varmt välkomnande.
 
 
Kan man bli annat än glad av den minen? Fina Karin!
 
 
Duktigaste Prinsen!