Man blir ju så himla less....

Något jag reagerat starkt på under alla dessa år är och en betydligt större fråga än "Var är alla bilder på veteranerna?" är Var ÄR alla veteranerna?
Borde inte festen vara för dem?
Varför har inte alla de som överlevde efter att de stred för vårt land fått en inbjudan till slottet? Varför är det inte de som Presidenten får ta i hand.
Nej jyst det ,inte de som får ta Presidenten i hand. Utan tvärt om.
 
Det var 77:de gången som det ordnades Självständighetsfirande på Slottet.Tänk hur många av våra hjältar som kunde fått inbjudan men NEJ .
 
Ett utdrag ur YLE:s "Vad är en bal på slottet?"
Från eftermiddagskaffe till kvällsdans Det är i år 77:e gången som självständighetsfirandet på slottet ordnas. Till de första mottagningarna 1919-1921 var ett glatt gäng på cirka 150 personer, bestående av regeringen, diplomater och tjänstemän inbjudna. Då handlade det om en eftermiddagsmottagning där det serverades kaffe och programmet bestod av musik. Den 6 december 1922 ordnade president K.J. Ståhlberg och hans fru Ester den första kvällsfesten på presidentens slott och gästantalet låg då kring 1000 personer och programmet omfattade solosång, musik och dans. Med åren har konceptet utvecklats och trots att traditionerna bevarats så har varje presidentpar fått sätta sin egen prägel på firandet.
 
 
Ursäkta nu men vem var det som såg till att vi kan fira självständighetsdagen den 6:e december? Regeringen, diplomaterna och utvalda tjänstemän?
Eller som i år en väldigt omdisskuterad backhoppare.
Bara ett litet exempel.
No I do not think so.
 
1800 personer hade i år fått en inbjudan till balen....
Hur många av de inbjudna var män och kvinnor som försvarade vårt land?
Som gav och förlorade många år av sitt liv , många sin ungdom ,för vårt land.
FÖR OSS.
 
Hur skulle det ha varit om man redan från början hade visat sin vördnad och tacksamhet och varje år bjudit in 1800 av de män och kvinnor som möjliggjort för oss att leva i ett självständigt land.
Bjudit in de som FÖRTJÄNAR att firas och att fira Självständighetsdagen på Slottet.
Det skulle till dagens datum ha betytt att landets Presidenter skulle fått den stora äran att skaka hand med ,i runda slängar, 138 600 av alla de människor som möjliggjorde att Presidenten finns och kan ordna balen.
Men nej.
Snart behöver de dock inte bekymra sig om att bjuda någon av de människor som balen borde vara till för. Några år till så har vi inte längre privilegiet att ha dem bland oss.
 
Från min sida till Er alla Veteraner och Lottor;mitt allra ödmjukaste TACK från djupet av mitt hjärta för vad ni gjorde för Finland.
 
(Fotot lånat från nätet från yle.fi  , Finland i krig,så som artikelutdraget med kursivstil.)
 
 
Till er alla som inte brydde er att läsa inlägget igår så därav repostas det idag med en betydligt "intressantare" rubrik så det fångar er intresse... Kanske hon skrivit något smaskigt ledsamt och sorligt... för det går uppenbarligen alltid hem,eller råkar det vara så att ingen annan än 1 person har någon åsikt om detta... nä men varför ha det. De stred ju bara för jyst dig.
 
Over and Out!
Peace♥♥

Var är alla bilder på veteranerna?

Den frågan ställer sig Karolina Åsmus i sin krönika i veckans Jeppis Weekly.
Kan inte annat än hålla med henne.
Krönikan tog upp bl.a kritiken och sågandet som förekommer i de stora dagstidningarna av vad folk hade på sig.
 
Men.
Något jag reagerat starkt på under alla dessa år är och en betydligt större fråga än "Var är alla bilder på veteranerna?" är
Var ÄR alla veteranerna?
 
Borde inte festen vara för dem?
Varför har inte alla de som överlevde efter att de stred för vårt land fått en inbjudan till slottet?
Varför är det inte de som Presidenten får ta i hand.
Nej jyst det ,inte de som får ta Presidenten i hand. Utan tvärt om.
 
Det var 77:de gången som det ordnades Självständighetsfirande på Slottet.Tänk hur många av våra hjältar som kunde fått inbjudan men NEJ .
 
 
Ett utdrag ur YLE:s "Vad är en bal på slottet?"

Från eftermiddagskaffe till kvällsdans

Det är i år 77:e gången som självständighetsfirandet på slottet ordnas. Till de första mottagningarna 1919-1921 var ett glatt gäng på cirka 150 personer, bestående av regeringen, diplomater och tjänstemän inbjudna. Då handlade det om en eftermiddagsmottagning där det serverades kaffe och programmet bestod av musik.

Den 6 december 1922 ordnade president K.J. Ståhlberg och hans fru Ester den första kvällsfesten på presidentens slott och gästantalet låg då kring 1000 personer och programmet omfattade solosång, musik och dans. Med åren har konceptet utvecklats och trots att traditionerna bevarats så har varje presidentpar fått sätta sin egen prägel på firandet.

President Mauno Koivisto och hans hustru Tellero fotograferas under självständighetsmottagningen 1982.

 
 
Ursäkta nu men vem var det som såg till att vi kan fira självständighetsdagen den 6:e december?
Regeringen, diplomaterna och utvalda tjänstemän?
Eller som i år en väldigt omdisskuterad backhoppare. Bara ett litet exempel.
No I do not think so.
 
1800 personer hade i år fått en inbjudan till balen....
Hur många av de inbjudna var män och kvinnor som försvarade vårt land?
Som gav och förlorade många år av sitt liv , många sin ungdom ,för vårt land.
FÖR OSS.
 
Hur skulle det ha varit om man redan från början hade visat sin vördnad och tacksamhet och varje år bjudit in 1800 av de män och kvinnor som möjliggjort för oss att leva i ett självständigt land.
Bjudit in de som FÖRTJÄNAR att firas och att fira Självständighetsdagen på Slottet.
 
Det skulle till dagens datum ha betytt att landets Presidenter skulle fått den stora äran att skaka hand med ,i runda slängar, 138 600 av alla de människor som möjliggjorde att Presidenten finns och kan ordna balen.
 
Men nej.
 
 
Snart behöver de dock inte bekymra sig om att bjuda någon av de människor som balen borde vara till för.
Några år till så har vi inte längre privilegiet att ha dem bland oss.
 
Från min sida till Er alla Veteraner och Lottor;mitt allra ödmjukaste TACK  från djupet av mitt hjärta för vad ni gjorde för Finland.
 
(Bilden lånad från nätet)
 
 
Over and Out!
Peace ♥♥
 
 
 

1 år med Jermu

Det är nästan precis 1 år mellan bilderna...

Jäklar vilket bra jobb jag gjort med honom!
Med ett bra foder (Speedex Complete) ,fri tillgång till hö, lite träning och kärlek kommer man långt.
Kan knappt tro att det är samma häst!

Dessutom som ett + har herrn hög ridbarhet, fina steg och är mycket trevlig att jobba med :) !
(Ni får ursäkta de dåliga, gryniga manegebilderna)
 
 
 
Over and Out
Peace ♥♥