; Trollungen -

My Shadow , godnatt min älskade skatt .

aug 20, 2018 / 0 kommentarer
Att behöva säga adjö till sin älskling är det värsta med att ha djur.
Beslutet man måste ta, att låta dem gå vidare till andra sidan när åldern tar ut sin rätt.
Jag har länge vetat att denna sommar kommer bli vår sista sommar tillsammans men det gjorde inte beslutet lättare för det. 
 
Jag fick förmånen att ha honom hos mig i 15 år och 7 månader. Rexx var definitionen på kärlek.
 
Han kom till mig 14.12.2002, liten som en råtta med jättestora tassar och öron och vägde modiga 5,2 kg, 8 veckor gammal. Han har under hela vår tid tillsammans varit min skugga. Min kärlek.
Rexx var född med en gammal själ, så klok, så känslig, älskade hjärtat.
Mammas pojke.
Rexx har ALDRIG bara varit en hund , han har varit min pojke och  min familj.
Vi har gått igenom så mycket tillsammans och han har hjälpt mig genom allt,han fanns alltid där.
Det är så sant som dom säger. hunden är människans bästa vän.
Rexx var en på miljonen.
 
Tisdagen den 14.08.2018 måste jag säga "Tack för allt min vän, sov gott min älskling ♥".
 
 
(null)
 
 
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
Han lämnar efter sig ett stort tassavtryck i mitt hjärta.
Saknar honom så.
 
Nu vilar han hemma under rosenbusken ♥♥.
(null)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 .
 
Läs mer

Nej vi borde inte skämmas!

aug 13, 2017 / 1 kommentarer
Givetvis och helt väntat kom det ju en rad ,ja vad ska man kalla dom... barnsliga ,kommentarer bl.a under ÖTs inlägg om Prideparaden i Nykarleby på Fb .
 
 Som till exempel "om ni int satan tjämms" skrev ett ljushuvud.
Svar på det?
NEJ det gör vi inte och VI har inte något att skämmas för men kommentarsgivaren har å andra sidan det.
Punkt.
 
Nästa fiffiga kommentar av samma fiffikus : "he va ju barra pillonga"
(by the way love ,"bara" stavas med ett R... om han nu då int menar barra som i ett träd som tappar barr ... hmmm... Nåja.)
Svar på det?
Nänä jag är medelålders men tack nu bara för komplimangen!
Punkt.
 
Min tankegång när jag läser endel av kommentarerna goes like this:
Jösses
 
Jösses
 
 
Jösses
 
 
Men vet ni, allt hat,dumma kommentarer o.s.v. kommer göra oss starkare, det bevisar ju bara hur mycket PRIDE behövs!!
 
Att folk kan vara så outbildade år 2017.
Hjälp,det är ju skrämmande.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Over and Out!
Peace ♥♥
 
Läs mer

Okej, bring it on!

jul 6, 2016 / 0 kommentarer
Kasta lite mera skit hit på samma gång liksom.
Det kan sammanfatta förra onsdagen och delar av den restrerande veckan,
 
Det började med ett litet mullrande i söder vilket gjorde att jag drog ur TV:n, modemet , telefonsladden och elkontakterna till tv, tvboxen och datorerna.
 
Det slutade med helvetes smäll så att hela huset skakade.
 
Sen kom ett meddelande om att ringa mannens chef som då meddelade att mannen råkat ut för en liten arbetsolycka...
Jag visste då redan att något hänt (får alltid en speciell känsla i kroppen, varsel eller vad ni vill kalla det).
(min systers kommentar var "Du är nog underlig med det där du")
 
Mannens hand hade hade lämnat lite i kläm mellan en 1000 kg mjölsäck och hörnet på en kubikslåda i järn,
handen gav vika, inte kubikslådan.
Märkligt....
 
Det resulterade ju då i att jag åkte och meddelade svärmor och svärfar och det resulterade ju givetvis i att jag och svärmamm körde till akuten i Jakobstad dit de skulle föra mannen med ambulans.
När vi kom fram och jag frågade den vänliga damen bakom glasluckan om var min man är så hon ut som ett levande frågetecken.
 
Jaha.
 
Det visade sig, efter att damen i fråga ringt Nykarleby HVC,att de beslutat att köra mannen rakt till Vasa.
Men det behövde de ju från HVC inte meddela mig som närmast anhörig. ( Blev allt lite sur där)
 
När vi kom oss från Jakobstad ringde jag akuten i Vasa där jag fick prata med gubben min som sväva omkring på små ljusblå moln och menade att han minsan skulle mata sina djur följande dag...
Jojo mensan.
Risken var ju överhängande.
 
Fick senare på kvällen ett samtal från honom att jag får hämta honom från Vasa.
 
Hämta upp svärmamm och susa iväg i Silverpilen (svärmors Corolla...) mot Vasa.
När vi kör in i Oravais ringer mannens chef och meddelar att de håller kvar mannen på sjukhuset över natten så vi får vända om.
Nu undrar ni säker varför i hela friden chefen ringde... Jo saken var den att mannens telefon blivit utan ström . Damen på akuten i Vasa som tog mannens och mina uppgifter då jag ringde dit och hörde efter honom hade slagit in ett nummer för lite då hon fyllde i mitt telefonnummer så de kunde inte nå mig därvia.
Jag har sen länge hemligt nummer så via 118 kunde inte hjälpa men mannens chefs nummer fick de fram.
 
Tack Rory för att du hade telefonmeddelande service :)
Nåja, det var ju då bara att styra kosan hemmåt igen.
 
Mannans snygga hand, 15 stygn i handen, tummen och lillfingret + en krossad lillfingers topp, armen är också blå enda upp till armbågen.
 
 
Väl hemma kopplade jag i alla sladdar jag dragit ur och konstaterade omgående att åskskyddet,modemet,min telefonladdare, en skarvsladd och tvboxen gått till de sällare elektronikmarkerna.
Jo men tjena nu bara liksom.
Tack blixten.
Not!
 
 
 
På torsdagmorgon ringde mannen om att vi får komma och hämta honom.
Efter att svärmamm fått sitt morgonkaffe styrde vi åter kosan mot Vasa, denna gång kom vi oss fram utan att behöva vända.
Stackars svärmor fick vinglanskåvi (nåt hon brukar få ibland och får medicin mot) påväg till Vasa så hon väntade i bilen medas jag traska iväg efter mannen
Löste ut mannen från avdelning T2 och kommer ner till bilen där mannen konstaterar "Ni har punktering på höger framdäck!".
Jaaahaja....
Svärmamm ska ringa bärgare och hjälp och hennes ljuva svärdotter (jag) får då spel (förlåt svärmamm you know I love you) och säger att hon ska stänga bildörren och ja kanske nåt väl valt fint ord om däckeländet.
Bara att hissa upp kjolarna och byta däck då på Siwas parkering.
Så då lärde jag mig något nytt igen.
Att byta däck :)
Så nemas problemas.
 
Nåja, tror ni att eländet slutar där?
Ha ha ha, tillåt mig småle.
NEJ.
Igår var mannen ner i pannrummet och kontaterar att värmepannans elekronik också krachat efter blixten slog ner hos oss.
Vi eldar inte i pannan under sommaren utan kör på el i vattenboilern så det var ju inget jag tänkte på att kolla,
 
 
Bring it on nu bara, jag är som en såndär leksaksgubbe med rund botten.
I will rise again :) :)
 
Over and out.
Peace ♥♥
 
 
 
 
 
 
Läs mer

Hundväder!

jun 18, 2016 / 0 kommentarer
Regnet står som spön i backen och alla med minsta självbevarelsedrift sjunker ner i sofan under filten med en god bok...
Ja bortsett från häst och hundfolk då 😜
Frivillgt ger man sig ut i detta väder, man kan ju inte vara riktigt klok 😄

Rexx H A T A R detta väder! Blött är såååå äckligt... 

Skulle han få bestämma skulle det vara lag på att små söta 33 kilos Bayermixar INTE behöver gå ut i detta väder, inte under några omständigheter, inte ens för att uträtta sina behov! 
Man kan ju alltid hålla sig... 
Typ hur länge som helst om man heter Rexx 😄



Dock tvingar hans elaka mamma ut honom...
Kan man ser mer lidande ut??

Zizu däremot lever efter måttot "Det finns inget dåligt väder" . Punkt.








Idag åkte jag till stallet med ligisterna 8 tiden i morse och hem runt halv 12 . I det stora hela spöregnde det hela tiden, Zizu kan om han vill :
1. Gå och sätta sig i bilen, bakluckan och buren är öppen.
2. Gå in i stallet.
3. Komma in i manegen .
Men nej han kutar omkring ute i regnet, sitter på altanen (utan tak) och vaktar, ligger UTANFÖR manegen eller sitter bara så där annars mitt på stallplan för sig själv i regnet 😂😄.

Cozzie trivs i vilket väder det än är, bara han får vara med människor 😄 

Cozzie tycker det är ett stort plus med allt regn är ju att det fyller på i dikena så man kan bada!







En annan som också tycks gilla regnet är Aragon!
Jermu och han har en "hydda" att gå in i men det tycks vara mysigare ute i spöregnet...



Over and out 🙏🏽
Peace ❤️❤️
Läs mer

I did this!

maj 15, 2016 / 0 kommentarer
För lite mer än 1år sedan kom Jermu hem från inridningen hos David.

Pratade med en kompis vid stallet ikväll som inte sett Jermu in action på ett år. Hon tyckte jag gjort ett super jobb med honom och att han blivit så fin!
Och JA det har han verkligen blivit och det är JAG som , mycket tack vare de tränare jag ridit för, fått honom till det han är idag!
Alltså den känslan när man tänker på vad man åstadkommit tillsammans med sin häst! 
Vi har lång väg kvar men damn he is so good och det är jag som lyckats få honom så fin.
Blod, blåsor, svett och tårar ( nå nästan) och är så värt det.

Ni går hålla tillgodo med bilder av då min tränare Rita rider honom.






Over and Out 
Peace ❤️❤️
Läs mer