; Trollungen -

<3

aug 29, 2013 / 1 kommentarer
Idag är det enligt almanackan hela 2 månader sedan mamma gick bort.
känns som det var igår.

Saknar ♥
 
Over and out
Peace ♥♥
Läs mer

Ris och mycket ros :)

aug 28, 2013 / 1 kommentarer
Måste börja med att häva ur mig lite ris!
Varje år har vi här i Nykarleby nordens största skrotmarknad, Juthbacka marknaden, med uppskattningsvis 40.00 besökare fördelat på 2 dagar i stora drag.

Japp,alldeles riktigt för er som inte besökt Juthbacka marknaden,det är tjockt med folk på relativt liten yta!

Något som jag inte får in i min skalle är varför en del (hund?)människor ska envisas med att ha med sina små pälsklingar på marknaden bland allt folk?!?!
Hur i hela friden tänker man?

Jag tänkte själv trampa ner en liten brun dvärgpudel stackare som for omkring mellan folks ben i sitt flexikoppel medans ägarna vimsa omkring och hade noll koll!

OM man nu ABSOLUT måste ta med dom små liven BÄR dem då i folkmassorna!

Nå nog om det!

Nu till dagen rosor!
Igår när vi red ut så träffade vi på ,igen, en av de många foderbilarna som kör på vägarna här omkring.
Killen som körde såg oss på långt håll,bromsade in och stannade foderbilen ca 50 meter ifrån oss!!
Alltså va då respekt för sina medtrafikanter liksom!
Jag vinkade åt honom att han nog kan komma körande så han smög förbi oss lugnt och fint.

Så i morse ringd jag till Torp Frys' logistikchef och skröt på chaufförerna i den grön målade foderbilen.
Logistikchefen lät lite underlig på rösten (inte på något sätt defensiv utan mer "Ouh shit,vad har de nu ställt till med" ) först när jag, efter att jag presenterat mig och frågat om det är han som har hand om foderbilarna, började med "De här,vi var och rid i går kväll efter Rijfsvägen...."
 
"Jaaaaa?!?" svarade han
Jag fortsatte med "Du ska tacka chauffören som visade respekt för oss ryttare och som stannade 50 meter framför oss när han såg att vi kom ridande emot och sen när vi vinka att han kan komma så körde han så försiktigt förbi! Och dessutom ska du tacka honom som körde förra veckan på torsdag kväll samma rutt,han var lika måna om oss! "
"Oj vad roligt att höra,det ska jag meddela dem!" svara logistikchefen med betydligt gladare ton på rösten!

I think I made someones day :) :)

 BTW kan man liksom bli snyggare än vad Sam är i sitt WIST Design pannband?? Noup I do not think so!
 
 
Over and Out
Peace ♥♥
 
//Trollungen
Läs mer

Nickan träning för tant och Sigurd Stunthäst!

aug 20, 2013 / 0 kommentarer
I går kväll höll Nickan bomträning åt mig och Sam.
 
Nickan är en hejare på hoppning och allt som har med någon sorts hindermaterial att göra. Jag är helt novis inom detta med Sam och bommar!
 
Min förra häst Ayla for över vad som helst i princip utan att konstla till det eller bralla. Hårt gick det men aldrig hon skulle busat!
 
Som moraliskt stöd hade jag Ann som åskådare :)
 
Sam var riktigt framåt och på G då han märkte att Nickan plockade fram bommar.
 
Travbommarna gick bra och jag ansträngde mig verkligen för att få igenom höger skänkel! Vi träna på att länga och korta stegen.
 
Galoppbommarna sen blev ett fiasko då Sam tyckte det var svinkul och drog iväg = jag stelna till och glömde rida...
Fick ta om det mååååånga gånger innan vi kom oss ragglandes över de 3 bommarna.
När vi efter många svettiga varv äntligen kom oss över utan fiasko så avslutade vi med flaggan i topp! Jäklar vad svetten rann!
 
Dagen var dock inte slut för Sam ännu då.
 
Ida, en tjej som rider för Nickan på måndagar, skulle rida dressyr på Sam för Nickan.
 
Sam var en aningen konfunderad över varför i hela friden jag tog av hoppsadeln och sen lade på dressyrsadeln istället för att ställa in honom i hans box.
Ida red Sam helt fantastiskt bra. Superfin sits och mjuk hand!
Är roligt att se på då någon annan rider ens häst och bra är det för Sam.
 
Jag vill ju inte låta vem som helst rida på honom eftersom han har sina små egenheter ibland.
 
 
 Nickan och hennes superponny Morjak! (bilden lånad från nätet)
 
Over and Out
Peace ♥♥
 
// Trollungen
 
Läs mer

Bomträning för Sigurd :)

aug 18, 2013 / 0 kommentarer
I fredags tränade jag och Sam bommar.
i Hippsons tidning har de alltid många bra övningar för allt från orutinerade hästar till erfarna hästar.

Eftersom jag och Sam inte vare sig hoppat tillsammans eller ridit speciellt mycket bommar så började vi med en rekommenderad övning med 2 markbommar med 16 meter emellan.
Målet är att rida 4 galoppsprång mellan bommarna i lugnt tempo.
Tränade samtidigt övergångar mellan galopp-skritt.
Lade bommarna på medellinjen och lyfte sen galopp från skritt nere i hörnet,red bommarna i galopp och galoppera kortsidan sen övergång till skritt med fokus på att Sam skulle gå fram ordentligt i skritten och så vidare.

I höger varv fungerade det riktigt bra!
Men i vänster varv har jag svårt att hålla emot och svänga med ytterskänkeln eftersom jag är betydligt svagare i högerbenet ( liten skada efter att ha lämnat under en häst för många år sedan) och vänster varv är Sams "sämre" varv.
Sam bröt av då vi kom över bommen och skulle svänga vänster och slängde ut bakdelen.

Tack och lov kom Nickan och kolla vad jag höll på med och ropade åt mig att kicka till honom ordentligt med höger skänkel och fortsätta att rida!
Sam blev skitsur och försökte bralla iväg då det blev tungt men Nickans uppmuntrande rop höll vi galoppen genom hörnet och fortsatte sen in på en stor volt och gjorde en övergång då JAG sa att vi skulle göra det!

I stort sett kom alla galopplyften från skritt klockrent i båda varven.
Två gånger försökte han dra iväg själv utan att vänta på mig i vänster varv och lyfte då höger. Men det tar sig!


Svettig Sigurd efter bomträning ♥

 
Måste också lägga in en bild på mitt ♥ Joy!
Va då liksom sötaste i världen!
 
 
Over and Out
Peace ♥♥
// Trollungen
Läs mer

Saknar.

aug 15, 2013 / 4 kommentarer
Idag är det en sådan där dag igen.
En sådan där dag då jag saknar mamma så det gör mer ont än vanligt i hjärtat.

Ibland kommer jag på mig själv med att tänka "Det där vet nog mamma,jag ska ringa och fråga henne."
Jag fortfarande hennes telefonnummer i min telefon fast än jag bytt telefon efter hennes bortgång...
Varför?
Ja, det kan man ju fråga sig.
Knappast svarar hon från andra sidan om jag ringer.
Ofta tänker jag på vad jag kunde gjort mer för henne.
 
Vi väntar ju ännu på obduktionsrapporten.
Upp till ett halvår sa de att det kan ta innan den kommer.

Hennes gravsten har kommit nu.
Blev på något sätt ännu mer definitivt när jag såg hennes namn på den.
Städade bort begravningsbuketterna och stod där och böla bara för att jag läste "Ahlin Maily Viola Rosita".
Inte är det så att jag inte förstår att hon är död men ändå är det overkligt. Världen fortsätter i samma fart.

Det här skrev jag till mammas begravning och det som min fina syster läste upp på minnesstunden.

"När mamma fick diagnosen hjärntumör våren 2010 blev världen ställd på ända.
Första tanken var ”NEJ! Mamma kommer dö!!”
Mamma var dock mer optimistisk även om hon visste att tumören inte gick att operera.

Varje gång mamma var på magnetröntgen höll vi andan och kunde sen andas igen efter besöken hos onkologen när det visade sig att tumören inte förändrats efter cytostatika behandlingen.

När mamma fick diagnosen visste vi att sannolikheten att hon skulle leva tills hon blev 110 och ha rullstolsrace med Helena på Hagalund inte var så stor.
Men att vi inte skulle få ha henne kvar hos oss mer än tre år trodde vi ju inte ,speciellt med tanke på de positiva beskeden av onkologerna efter varje besök.

Vi är enormt tacksamma för varje dag vi fick tillsammans.
Vi visste ju att det var lånad tid!
Men som alltid var ju tiden alldeles för kort.

Det fanns så mycket vi ännu skulle hinna göra.
Som äta gott på Saigon Diner,fika på Lillkungs och fira att mamma kämpat med gå träningen med att äta glass på torget.

Det fanns ju så mycket som vi ännu ville säga och dela med mamma.

Istället vändes världen upp och ner på några dagar.

Vi är tacksamma för att få ha haft henne som mamma.
Klok,stark och vacker.
Hon var den bästa mamma man kunde få!
Tänk om alla kunde få ha en lika fin mamma som vi fått ha.
Det är svårt att greppa att det käraste vi hade inte längre finns med oss.
Vi får aldrig mer se henne , höra hennes röst,krama henne eller känna hennes doft.

Mamma kämpade tappert och med järn mod fast hon fick ge upp så stora delar av sitt liv.
Vi tar dock hellre sorgen och saknaden efter mamma än att hon skulle behöva lida eller lämna att ligga utan förmåga att kommunicera eller röra sig.
Men ändå är det så svårt att släppa taget,vi ville ju ha mamma kvar!

Mamma,du fattas oss.
Vi är så stolta över dig!"
 
 
 
 
Mamma & jag ♥
 
 
Over and Out
Peace ♥♥
Läs mer