Jag blir ju alldeles varm i hjärtat av alla fin vänner på FB.
Tänk vad en kommentar kan betyda mycket.
Redan det att någon lägger tid på att skriva in ett ♥ eller kram i kommentarsfältet gör mycket då saknaden slår klorna i en. Människor som bryr sig.
Ni är underbara bara så ni vet!
K änns väldigt bra att få en kommentar av en av mammas goda vänner som såg den sista tiden på nära håll  "...naturligtvis frågar man sig alltid om man kunnat göra mer men ni gjorde verkligen allt som stod i er makt!"  
Vid närmare eftertanke så ja.
 
Det pratas mycket om näthat men det här borde också lyftas fram,alla människor som ger fina kommentarer och visar att de bryr sig.
Allt är inte bara dåligt.
 
Jag vet att jag får sörja och jag vet att jag får ha dåliga dagar MEN nog märker man ju på sin omgivning när det blir lite obekvämt.
Min kloka syster skrev igår att mamma skulle bli skitarg på mig om jag fortsätter att tänka "om jag gjort si eller om jag gjort så".
Så sant.
Det skulle hon.
Absolut.
Hon skulle dessutom säga "Skärpning, trollungen"
 
När jag blir stor ska jag bli mer som min fina mamma!
Klok (jobbar hårt på det), stark och vacker (mycket jobb kvar med det)
Våga ha en annan åsikt (är också hårt på G) när något är fel och man inte håller med och stå för den.
Våga stå upp för mig själv (det har jag bra början på).
Göra något riktigt vettigt.
Något jag verkligen skulle vilja jobba med är mobbning i skolor och på arbetsplatsen. Få människor att förstå vad sådant kan göra/gör med en människa som utsätts för det.
 
En annan typ som får mig varm i hjärtat är "Draken" aka the Lady med stort L. Kan man annat än bli glad när hon gnäggar då jag kommer för att hämta henne ur hagen.
Härligaste Draken. 
 
 
 
Och givetvis Knasen med stort K nro 1.
Han med sina spookiga ninja-moves,hoppa ur skinnet syndrom och helt underbara underbara sätt!
 
 
 
Over and Out
Peace ♥♥