Läget med mamma är oförändrat förutom då att hon nu ligger på onkologiska avdelningen.
I går på förmiddagen ringde jag IVA och pratade med mammas egenvårdare som berättade att mamma tittat upp när de sagt hennes namn men annars var läget oförändrat.
Läkaren ringde min syster 2 timmar senare och berättade att de kopplat henne ur respiratorn nu men att hon andas väldigt dåligt själv så vi borde komma dit omgående.
När vi kom till IVA fick vi komma in till mamma och hon tittade upp när Sanne sa att vi var där.
Läkaren kom in och pratade med oss och berättade då att det inte finns något mera de kan göra för mamma.
De har uteslutit allt de kan tänka sig,tagit alla prover och tester de kan komma på och behandlar henne nu med cortison och antibiotika för hennes CRP var på stigande.
Läkaren misstänkte en lunginflammation som grund för infektionen i kroppen men de vet inte
Onkologer och neurologer var konsulterade och de drar nu slutsatsen att det är den jäkla tumören som tar ut sin "rätt" även om det på RTG:n av hennes hjärna inte visa några förändringar. Läkaren berättade som det var att mamma högst troligen inte kommer att ta sig igenom det här så att det är bara att vänta på slutet och att de kommer flytta henne till onkologiska avdelningen där de vårdar patienter i slutskedet som min mamma.
Han kunde givetvis inte säga om det handlar om dagar eller timmar innan hon lämnar oss.
Personalen på IVA är helt underbara,lika så de på onkologiska.
Mamma fick eget rum när hon kom upp på onkologiska och sköterskorna sa att vi får komma när vi vill och stanna hos mamma så länge vi vill.
Mamma ligger nu med en en tub i halsen och andningsmask för att underlätta för henne att få syre.
Det enda vi kan göra är att vänta.
Under eftermiddagen i går var hon inte kontaktbar annat än att hon ibland höjer på ögonbrynen,vilket vi vill tro betyder att hon hör oss, men vi satt hos henne och pratade med henne och spelade några av hennes favoritlåtar till sena kvällen.
I går på förmiddagen ringde jag IVA och pratade med mammas egenvårdare som berättade att mamma tittat upp när de sagt hennes namn men annars var läget oförändrat.
Läkaren ringde min syster 2 timmar senare och berättade att de kopplat henne ur respiratorn nu men att hon andas väldigt dåligt själv så vi borde komma dit omgående.
När vi kom till IVA fick vi komma in till mamma och hon tittade upp när Sanne sa att vi var där.
Läkaren kom in och pratade med oss och berättade då att det inte finns något mera de kan göra för mamma.
De har uteslutit allt de kan tänka sig,tagit alla prover och tester de kan komma på och behandlar henne nu med cortison och antibiotika för hennes CRP var på stigande.
Läkaren misstänkte en lunginflammation som grund för infektionen i kroppen men de vet inte
Onkologer och neurologer var konsulterade och de drar nu slutsatsen att det är den jäkla tumören som tar ut sin "rätt" även om det på RTG:n av hennes hjärna inte visa några förändringar. Läkaren berättade som det var att mamma högst troligen inte kommer att ta sig igenom det här så att det är bara att vänta på slutet och att de kommer flytta henne till onkologiska avdelningen där de vårdar patienter i slutskedet som min mamma.
Han kunde givetvis inte säga om det handlar om dagar eller timmar innan hon lämnar oss.
Personalen på IVA är helt underbara,lika så de på onkologiska.
Mamma fick eget rum när hon kom upp på onkologiska och sköterskorna sa att vi får komma när vi vill och stanna hos mamma så länge vi vill.
Mamma ligger nu med en en tub i halsen och andningsmask för att underlätta för henne att få syre.
Det enda vi kan göra är att vänta.
Under eftermiddagen i går var hon inte kontaktbar annat än att hon ibland höjer på ögonbrynen,vilket vi vill tro betyder att hon hör oss, men vi satt hos henne och pratade med henne och spelade några av hennes favoritlåtar till sena kvällen.
Alla barnbarnen var också och hälsade på henne igårkväll. Vet att hon hörde dem och att det gladde henne!
Det allra värsta och svåraste är att lämna henne "ensam" där i sin säng för att åka hem.
Jag vet att mamma inte skulle se det som om att vi "lämnar" henne men tungt är det i alla fall.
Vi vill ju så gärna ha henne kvar men på samma gång vill vi ju inte se henne lida
Det är svårt att släppa taget om det käraste man har!!
Det allra värsta och svåraste är att lämna henne "ensam" där i sin säng för att åka hem.
Jag vet att mamma inte skulle se det som om att vi "lämnar" henne men tungt är det i alla fall.
Vi vill ju så gärna ha henne kvar men på samma gång vill vi ju inte se henne lida
Det är svårt att släppa taget om det käraste man har!!
♥♥
Tack alla ni fina människor som tänker på mamma och oss och skickar hälsningar!
Alla hälsningar är framförda åt henne och hon känner säkert att ni tänker på henne.
Ta hand om varandra!
Over and Out!
Peace ♥♥
Tänker på er och er tunga tid ni har framför er.Man blir så ledsen och sorgsen att ens mamma ska behöva lida, man vill ju bara ha dem friska och glada vid sin sida!
Jag är så glad att jag fick lära känna Majli även om det var bara för en kort tid så var hon en helt fantastisk person som jag tog mig till mitt hjärta. Krama henne från mig och hon ska veta att hon verkligen är saknad här i Uppsala <3
Hälsningar Annica Thorszelius /Anders dotter