Det sägs ju att det första året är värst.
Allt ska genomgås  för första gången utan mamma.
Som vardagen,födelsedagar,fester,jul ,ja allt.
 
Mamma har lämnat en så enormt stor tom plats efter sig.
En plats som någon aldrig kan fylla.
Saknar henne något fruktansvärt.
Hennes röst,hennes doft.
Mamma helt enkelt.
 
Vid de födelsedagar vi har haft sen hennes bortgång så har jag helt automatiskt tänkt på vem som ska hämta mamma...
 
Usch vad det kommer att kännas på jul.
 
Var till hennes grav och tände ett ljus i onsdags och stog där och böla och snora som en lite unge.
 
Kunde nästan höra henne säga "Skärp dej trollungen".
 
 
 Krista Siegfrids låt "Can You See Me?" är den finaste jag vet och säger allt.
 
Over and Out
Peace ♥♥