Ett ljus för mamma <3

Nykarleby gravgård är som allra vackrast under alla större helger, som idag på allhelgona när det brinner tusentals ljus på gravarna.

Syster och jag ska gå till mamma om en stund för att
tända ett ljus på hennes grav.

Jag saknar henne något innerligt varje dag.
Önskar så att hon skulle fått vara kvar hos oss.
Att hon skulle fått se sina barnbarn växa upp och att de skulle fått växa upp med sin mormor/farmor, lära känna en av de klokaste personerna jag känt.
Fått uppleva hennes kärlek och hela hennes person.
Att hon skulle fått träffa Jimmies och Tanjas lilla prinsessa.

Många minnen av mammas sista tid skulle jag inte vilja minnas. Nog henne men inte allt runt omkring.
Men mycket hellre skulle jag minnas henne som hon var före hjärntumören.
Minnena från "före" har en tendens att skuggas över av minnena av tiden när mamma var sjuk.
Att se sin mamma ändras är så svårt, man står där bredvid och kan inget göra.
Inte hälpa och inte lindra hennes smärta.

Ögonblicket när jag kommer in till Bädden och en ambulansförare sitter på mamma i sjukhussängen och ger hjärtmassage spelas på repet i min hjärna.
DET kunde jag varit utan.

Känslan av hjälplöshet då mamma tyckte att hon var en börda för oss.
När hon satt i sin rullstol och grät för allt hon förlorat.
Att tvingas städa ur hennes lägenhet och ha henne att välja vad hon ville spara, när vi egentligen alla visste att hon aldrig skulle få flytta i eget hem igen.
Att behöva ha henne att skiljas från alla sina älskade minne och saker.
Att behöva ha henne att flytta från sitt HEM.
DET kunde jag också levt utan.

De 5 dagar på onkologiska i Vasa när läkarna meddelade att de inte kunde göra mer för mamma utan det är döden nästa.
När hon låg och rosslade i sin säng tillsynes okontaktbar.

Ska man se det som tid att ta farväl?
Kanske det, men så upplevde inte jag det,
Upplevde det som hell on earth, att stå där hjälplös och inget kunna göra för henne.

"What dosen't kill you makes you stronger" är ren bullshit.
Jag har inte blivit starkare av att ha de minnena.
Däremot tar det ont att tänka på dem!

Om jag skulle leva om de sista åren med mamma så JA det är mycket jag skulle gjort annorlunda och JA jag vet "så kan du inte tänka" men JO det är precis det jag tänker.

Jag är enormt tacksam för att ha fått ha en så fin mamma, det vet jag att det inte är alla förunnat.
 
Det är såhär jag vill minnas henne.
Klok, stark och vacker.
Ingen smärta , inga epileptiska anfall, ingen sjukdom.
 
 
Jag älskar dej mamma ♥♥
 
 
 
Over and Out!
Peace ♥♥

"Nya jobbet"

Min meritlista börjar vara ganska lång vid det här laget.
Nu har jag jobbat 2 månader på nya jobbet som internatledare och jag trivs verkligen där.
Tjejerna är jättegulliga och goa!
Att sova borta 4 nätter tycker jag inte är något problem :)


Saknar visserligen jobbet som värdinna och arbetskompisarna på Nykarleby Församlingshem. Jag trivdes verkligen där.
Lite andra arbetsuppgifter där och att ha folk runt sig hela dagarna än det är på nuvarande jobbet.
Saknar speciellt goa Sandra jag kunde ventilera det mesta med och som var mitt bollplank :) och fina Lene som ALLTID hade tid för en kram <3
När jag tackade för mig visste jag att jag gjort ett bra jobb där!

Jag jobbar nu från Måndagkväll kl 20.00 till Fredag morgon kl 06.00.
Hundarna (ja kanske mannen också) är kanske av annan åsikt men istället är jag ju hemma hela dagarna !
Just nu är jag ledig 3 veckor då tjejerna är på ila.
Det negativa med det är väl då att jag givetvis inte får någon lön under den tiden.






 
Over and Out
Peace ♥♥

Jag köpte mig en stjärna...

På onsdag är det 10 månader sen jag hämtade hem Jermu.
Jag vet att många tänkte "Vad har hon nu riktigt köpt och vad tusan ska hon med en oinriden 5 åring till?"
 
Tja, till exempel ha något att rida på . Jag har ridit i 35 år så nej jag är ingen nybörjare, dock kan jag långt ifrån allt.
Jag köper häst för det är mitt stora intresse.
Jag har NOLL intresse av att tävla. Man kan faktist ha en bra häst UTAN att tävla med den.
Jag behöver heller inte hävda mig jämte mot någon annan, Jag tränar för tränare för mitt egna höga nöjes skull!
Inte för någon annans.
Jag vet vad jag kan och jag vet mina begränsningar.
När orken och humöret kommer emot finns det hjälp att ta till som tex David på Ziczac Horse, Nickan och Emma N.
 
 
Att han skulle gå från detta:
 
till det här på 10 månader trodde jag inte riktigt ens på själv :)
Att han skulle bli bra det visste jag men hade nog det längre in i framtiden.
 
 
 
 
 
Ja vad skulle jag med en oinriden 5 åring till?
 
 
Peace ♥♥
Over and out!