Det tar sig med Jermu.
Kan igen konstatera att han är en klok "liten" gubbe.
Focus har varit på att få honom att stå still bredvid stigupparn och stanna där fast jag satt mig upp.
Samma sak efter ridturen, han måste stå still när jag hoppar ner.
Min fina vän Martina har varit till så stor hjälp. Hon har hållit i, berömt Jermu och belönat honom och stöttat och peppat mig :)
Tack fina du ♥
 
En stor fördel och ett + i vissa avseenden är att han blivit körd mycket.
Jag behövde ju inte börja från noll så att säga med att vänja honom med utrustningen,
han är van att köras på vägar m.m.
 
Jermu tar inte direkt stress för något men jag vill ju ändå skynda långsamt så det inte kommer onödiga bakslag bara på grund av mitt "håsas".
 
Det går lite vingligt när vi är ute på våra turer, dit han vänder huvudet far det :) Är fina spår över vägen efter oss...
Skulle jag låta honom gå dit han kollar skulle det säkert sluta med att vi är nere i något dike ... :)
Ibland taggar han till lite på hemväg men blir absolut inte omöjlig.
Har nu ridit honom 8 gånger, första gången red jag honom 16 februari, mestadels i terräng och en gång i manegen. När jag red honom i manegen var han ensam där men det bekom honom inte alls för vi har ju tränat där ensamma förr. Dock inte uppsutten.
Alla gånger jag ridit honom har Martina varit med utom en gång då Nickan och Ann kom skrittandes med sina hästar med oss.
 
De senaste två gångerna har jag lagt till skänkeln på samma gång jag smackar åt honom.
Nemas problemas!
 
Igårkväll beslöt jag att testa att sätta mig upp utan medhjälpare och det gick finemang!
Parkera Jermu bredvid stigupparn, gav honom belöning klappa om honom och satte mig upp.
Han stod stilla tills jag lagt fötterna i stigbyglarna och sa att han fick gå.
Red sen till manegen och kolla om Manuela och Jenni ridit klart och ville komma skrittande till postlådorna.
Jermu skötte sig som en Finnprins bör. Jag är SÅ nöjd över honom.
Jenni berömde honom också om hur duktig han är! Så roligt att höra!
 
 
 
 
 
 
Over and Out
Peace ♥♥