Ninja-moves Nasse

I söndags fick Sam testa trava och galoppera över markbommar för första gången sen nån gång i början av december.
Tog det säkra för det osäkra och hade honom i longeringslinan.
Sam har en tendens att tycka att bommar är super super skoj så efter sista bommen MÅSTE han bara dra iväg,pipa och skutta...

Gick faktiskt över förväntan och kom inte ett enda gasa-iväg-i-hundrafemti med tillhörande bockningar.
Han jobba riktigt fint min halvblodsprins.
Jag är allt häpen ännu....

Hämta sen ridhjälmen,satte upp och skrittade av honom längs vägen.
ENSAM.

Tavastvägen gick riktigt finemang men när vi kom upp på Lillsocklotvägen spana han i vanlig ordning mot Emmas för att checka om någon var påväg med som sällskap.
Han konstaterade då att varken Vallu,Mooses och Voitto var påväg ut i terräng som sällskap åt världens ensammaste halvblodsprins och tyckte då att vi allt bra kunde vända hemåt vid Emmas.

Jag var dock inte av samma åsikt så det var bara för halvblodsprinsen att vackert knalla iväg ut till landsvägen.
I snigelfart.

Till Landsvägen och hem kom vi oss med x antal Ninja-moves.

För er som inte vet vad en Ninja-moves är så är det en rörelse som Nasse är expert på :)
Man skrittar (alternativt travar) fram i maklig takt och plötsligt försvinner hästen under en eller så befinner sig Nasse ,utan förvarning ,1 och ½ meter längre åt sidan än vad han sekunden tidigare gjorde...

Gäller att hänga med i svängarna för annars finns det risk för att man får gå hem själv.
Utan häst.


 
 
Bäst att kika runt hörnat på uthuset så att det inte gömmer sig några troll och tomtar där...
 
 
 
I måndags skrittade vi ut med Ann och Ami = nöjd Sam
 
Igår kväll blåste det ju en aningens så redan påväg in från hagen konstaterade jag att idag är herrn på tårna. 

Red ut en sväng med Agneta och Elli och Emma och Vallu.
Jag hann knappt upp i sadeln innan den första Ninja-moven kom.
Ve och fasa, Agneta hade ju hängt upp Ellis täcke för att torka utanför stalldörren och det skumma täcket försökte ju attackera en oskyldig liten halvblodsprins.
Jo jo.
På sant.
Och bättre blev det inte.
Löv vet man aldrig vad de tar sig till när de kommer susandes efter marken lika så stenar i trädgården hos Agnetas mamma.
För att inte tala
 om Skillor som blommar lömskt i vägkanten.
Lättast är det väl att räkna upp vad som INTE var farligt.
Det var bilar vi mötte och en stor traktor som höll på att harva en åker precis bredvid vägen vi red förbi på.
Seriöst alltså.
 
Med Sam har man aldrig tråkigt men ibland blir jag lite uppgiven med hans fjanterier :)
 
Over and Out
Peace ♥♥