Denna dag,29 juni när sommaren var som vackrast, är en dag som vi alltid kommer minnas.
Dagen då vi måste säga adjö till vår mamma.


Ett år har redan gått.
Ett år av oerhörd saknad efter henne.
Mamma lämnade ett enormt tomrum efter sig.
Ett tomrum som ingen kan fylla.

Alla födelsedagar och högtider har firats och hennes frånvaro är så markant.
Det är någon som fattas oss.
Någon som alltid varit där.
De sägs att det blir lättare efterhand men med ett år bakom oss kan jag inte direkt påstå att jag känner något av det.
För mig är saknaden lika stark.
Kanske är det inget som lättar,kanske är det en sådan där sak som man bara säger för att trösta?

Jag saknar henne så det gör ont.

Saknar att kunna dela livets händelser med henne.
Saknar att få dela vardagen med henne.
Som att dra stereon i bilen på högsta volym och sjunga gamla godingar med henne.
Saknar hennes kloka råd och hennes enorma omtanke och kärlek för oss.
Saknar hennes styrka. En styrka som smittade av sig.

Saknar allt.

Älskad ♥ Saknad

Alltid ♥
 
 
 
 
Den här är till dig Mamma ♥
Vet att du ler där uppe i din himmel.
 
 
Love,Peace ang undestanding.
Over and Out.