Ja vad ska man skriva?
Önskan om att 2014 ska bli bättre än 2013?

Ridmässigt så började jag och Sam synka mera om man bortser från en del avfallningar,djupdykningar i diken och några steg tillbaka ibland,men det är ju livet med hästar. :)
Vintermånaderna tränade vi mycket dressyr i snön och ute i terrängen.
Blev en hel del ånga uteritter vackra vinterdagar.
Testade att rida Sam barbacka och det gick finemang.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Våren och försommaren kom med buller och bång och det fortsatte i samma spår. Tyckte att jag äntligen fått grepp om min Sigurd.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Juni led mot sitt slut och världen vändes upp och ner.
Samtalet som man vet kommer att komma någon gång i livet kom.
Jag blev alldeles kall inombords.
Kan inte ens beskriva känslan av saknaden efter min mamma.
En vän till min fina syster skrev på min systers FB-sida följande:
"At this time of year, the loss is felt so much more. It is hard to look around the table and not see them. An empty chair, and a hole in our hearts."

Så känns det vid varje sammankomst eller födelsedag vi firar inom familjen.
Mamma fattas oss.
 
Juli månad flöt på med mycket tankar runt begravningen ,sorgen och saknaden.
Begravningen blev så vacker.
Alla fina människor som kom för att ta farväl av mamma värmde så.
 
Min fina morbror,Sissie och Jakob kom givetvis till mammas begravning också.
They mean the world to me!
 
 
 
 
 

Sam fick sommarlov då för jag orkade inte med ridningen.
Sam skulle nog inte orkat med mig heller.
Men redan det att komma till stallet och möta en mjukt gnäggande häst värmer så i ett ledset hjärta.

 
 
 
 
 
 
 

Juli innehöll även glädje i allt elände, vår fina kusin Robert gifte sig med sin Sandra.
Underbart vackert brudpar och en super fin bröllopsfest !
 
 
 
 
 

Sensommaren kom och övergick i höst och den 7 oktober kom min Ayla tillbaka "hem" till Tavast för rehabilitering.
Min Vilda Vackra.
Att få ha Ayla hos mig värmer mitt ledsna hjärta.
Jag ångrar så att jag sålde henne.

6 år av underbara galna uteritter, totalt misslyckade dressyträningar och härliga hoppträningar hade vi tillsammans tills jag fick någon crazy idé om att jag ville mer inom min ridning.
Dumma människa!! Vad tänkte jag med??
Nu känns det som om hon aldrig varit borta.

Anns Amaalia och Ayla fann varandra direkt igen. Som om Ayla bara stått i en annan hage en tid.

Jag kan promenera med Ayla resten av hennes liv om det behövs.
Jag hatar tanken på att hon kanske lämnar mig igen.
 
 
 
 
 
 
 

Sam och jag tappade varandra någonstans på vägen under hösten och det kändes som om jag inte var på samma våglängd alls.

Fick många fina råd om vad jag skulle göra och borde göra.
Men jag valde att låta honom vila för det var vad det kändes som om han behövde.

Vilket också med facit i hand tydligen var vad han OCH jag behövde.
Problemet var garanterat lika mycket (om inte mer) hos mig!
 
 
 
 


November och december har till största del bestått av jobb,stallet och hundarna.
Hade turen att hitta en superbra medryttare till Sam.
Och vad händer då?
Jo Sam går och skadar sig i hagen i mitten av december.

Så jag kommer avsluta mitt hästår 2013 med en Sam i sjukhage och börja 2014 med ett klinikbesök
 
 
.

Min 40-årsdag kom och gick med uppvaktningar av familj och fina vänner!
TACK!

 

Julen firades med familjen,vänner,hästarna och stallet.
Och saknad.
Inatt drömde jag att mamma kom tillbaka.
Jag kramade henne länge länge och drog in hennes doft.
Vaknade av att jag grät.
 


Ikväll firas slutet av det gamla året och det kommande nya året.

Önskar er alla ett Riktigt Gott Nytt År 2014.



 


Over and Out
Peace ♥♥